BUJ:s historia
Pinebo, Redvägsbrunn, Västra Jära, Toarpsdal, Varnumskulle känns de igen de gamla stationerna och hållplatser utmed sträckan av BUJ (Borås-Ulricehamn-Jönköping). En gång i järnvägensvagga skulle detta bli en del av sträckningen mellan Göteborg och Stockholm (stambanan). År 1847 bestämdes dock en nordlig riktning norr om Vättern, helt klar år 1862. Men skam den som ger sig, år 1894 blev banan mellan Göteborg och Borås klar nu skulle det allt bli till en förbindelse till Ulricehamn och Jönköping . Efter många turer med framförallt privata intressen och banan Borås-Alvesta tillkomst år 1902 beviljades man (rektor P A Bengtsson, fabriksidkare Axel Vennersten,Carl Eiserman, V Svensson och Lennart Gustavsson i Borås, borgmästaren greve Carl Spens och stadsläkare Carl Eklundh i Ulricehamn, fabriksidkare Henning Wenander i Dalsjöfors samt 14 andra personer) koncession år 1912. Den 9 december 1914 togs första spadtaget men som alla stora projekt var det meningsskiljaktligheter i ”riktning” och naturligtvis brist på likvida medel. Den 15 december 1917 ångade två lokomotiv och 8 stora passagerarevagnar ut från Borås Central mot Ulricehamn .
(Sträckningen Ulricehamn-Jönköping byggdes under åren 1928-40 nedlagd augusti 1960)
Lördagen den 1 juni 1985 gick de sista officiella turerna mellan Borås och Ulricehamn per tåg.
Räl och slipers låg kvar länge men de som bodde runt omkring använde banan som flanerings och rekreationsområde. Sommartid gick, sprangs och cyklades det vintertid kom skidorna fram. 1998-99 började förverkligandet av idén som värkt i månget huvud. Jan-Åke ”Hugo” Claesson då arbetande på Ulricehamns kommun hade funderingar om att göra något av den gamla banan Falköping – Falkenberg. Det söktes pengar från Miljödepartementet, LIP-pengar, detta beviljades under en tre års period. År 2000 asfalterades de första bitarna från Ulricehamn mot Falköping , Tranemo och Borås. År 2001 fortsattes det att asfalteras ut från ”metropolen” Ulricehamn. År 2002 fick de närmast berörda kommunerna, Falköping, Tranemo och Borås en förfrågan om de kunde tänka sig betala asfalteringen fram till närmsta samhälle i var kommun. Nu blev det asfalterat till Åsarp, Månstad och Rångedala. I Ulricehamn blev detta starten till en stor turist magnet , hyra cykel med medföljande cykelpaket. Efter något år belades även resten av banvallen mellan Rångedala och Gånghester och då hade de båda städerna åter knutits samman på ett miljömässigt sätt. Frågan är om den någonsin varit mer trafikerad än i dessa dagar, i vart fall på korta sträckor.
De flesta uppgifter tagna från boken: Järnvägen Borås-Ulricehamn-Jönköping / Bertil Thulin
